Gamal bild, men what ever..

Jag absolut älskar Matilda, en av mina bästavänner. Och detta som jag skriver just nu är ägnat till henne som är den bästa människan på jorden. Utan dig, Matilda, så skulle allt falla isär. Jag skulle inte klara av att leva. Du är liksom syret i min värld. Du är livsvikrig, du är den som får mig att må bra. Du gör så att mitt riktiga skratt kommer ut. Sen första gången då vi sågs så visste jag att du är en vän som man kan lita på och ringa upp både natt som dag. Jag kommer aldrig att lämna dig eller göra något dumt mot dig för utan dig så skulle livet kännas tomt.

Alla stunder som vi har delat älskar jag dom alla. När jag är ledsen är det dom som alltid ger mig tröst. Du är perfekt, du har allt som en vän ska ha. När allt är skit så är det du som får allt att bli bra igen. Även fast vi kanske inte ses varje dag så är du den bästa i mitt liv ändå.

Minns du första gången som vi sågs? En tjejkväll hemma hos mig. Vi var blyga och inte kände varandra allt. Men med tiden så började vi att skapa ett band mellan varandra. Det blev bara starkare och starkare ju med tiden gick. Och jag älskade dig och den vänskap vi fick. Sen i somras så blev vi tajta som jagvetintevad. Och nu kan ingenting stoppa det som vi skapat fram!

Alla dagar av skratt som jag fått från dig vill jag tacka dig för att du har gett mig. Och tack Matilda, för det året som har gått. Hoppas att det blir ännu fler. För du finns alltid för mig när jag behöver dig som mest. Våran vänskap är den starkaste som finns och du är underbar. Hoppas att du alltid minns det. Utan dig så är jag ingenting. Du är liksom den som får mig att känna vinden. Jag skulle inte klara av en enda dag utan att veta att jag har dig vid min sida. Mitt liv är liksom uppbyggt av den vänskapskärlek som du ger mig. Och du är min luft, du får mig att vilja andas.

Jag har kännt både glädje och jag har kännt tårar och du har alltid försökt att ge mit hopp om allt. Och det finns inte ord som kan beskriva hur tacksam jag är som har dig. Du är speciell, inte som någon annan. Du tog bort min depressition och du hindrade mig ifrån att falla. Jag skulle kunna göra vad som helst för dig för att jag vet att du skulle kunna göra vad som helst för mig. Så därför passar vi två ihop på ett sätt som inga andra gör. Och det ska alltid vara vi! Tillsammans skapar vi våran egna framtid.

Ingen kan göra så att jag kommer att ändra det som jag känner för dig. Jag kommer istället att göra allt för att du ska stanna hos mig. Ingen annan är du bra som du! Asså du fattar inte Matilda. Du är helt obeskrivligt bra. Helt bäst. Tillsammans så är vi bäst. Jag bara vetvetvetvet om det. Jag lovar dig att jag kommer aldrig att släppa för någonting annat i hela världen.

Denna början av den oändlighet är bäst. VI är lyckliga tillsammans. Vi skrattar riktiga skratt tillsammans, allt är bäst och vi har varandra. Du är som min räddning. Du har alltid funnits vid min sida, du har alltid stöttat mig, hållt min hand och torkat mina tårar. Jag hoppas att du vet om att jag finns hos dig hela tiden. 24/7. Vad som än händer älskling. Det är du och jag Emil till döden skiljer oss åt. Även om döden skiljer oss åt! Emil och Alfred. Alfred och Emil. Yeahyeahh.

Om du känner dig nere så ska jag ta emot dig, då som du tog emot mig när jag föll.

I'll love you forever and more.

Ehm, hej eller något, jag heter Emma. Stevens. Det är jag på bilden ovan (kanske inte speciellt oväntat) och jag har inte rött hår. Det är redigerat, yeah. Jag har brunt. Hade blont innan och saknar det liiite. MEEEN, jag har ingen aning om varför jag skaffade blogg. Jag tror nog att det är för att jag ska kunna skriva ner mina känslor, vad jag tycker om saker och ting och sådana saker, bara för att jag inte ska känna mig själv så instängd liksom. Ah, det kanske låter hur konstigt som helst att skaffa en blogg med en sådan anledning. Men oftast så skriver man ju vad man också då tycker om saker när jag skriver en blogg, men då brukar det ju vara om sina dagar. Jag kommer nog inte att skriva om mina dagar, mer om känslor då.

Jag har inte heller en aning om vem jag skriver till. Det är inte till någon speciel, eller så är det till någon speciel. Jag bryr mig inte. Det som råkar gå in på den och läsa den får väl göra det. Haha.

Sen så vet jag inte om jag kommer att reklamera om min blogg på min bilddagbok. (0511@bdb) För att då känns det bara som att jag vill att folk ska läsa den. Ånej, vad konstig jag låter nu. "För att då känns det bara som att jag vill att folk ska läsa den." Onödigt att skaffa en blogg då? Ja! Jag vill nog mer att såna som jag inte känner ska läsa min blogg. Men det kommer nog inte heller att bli så. Tror jag inte. För hur ska folk komma in på min blogg då liksom? För ingen kommer nog på idén "Ja, jag testar om 'www.stajvens.bloggplatsen.se' finns!"

Lol, jaaaaaaaa, jag är cpskadad! Fast på ett bra sätt. Hihi. Som sagt; Jag skaffa nog blogg bara för att jag inte ska känna mig själv så instängd.